Sektorrotation

I många år har nu ”tech” och tillväxt dominerat på börserna. Föga förvånande kan man tycka när det är där vinsterna, och hoppet om framtida vinster, skapats och räntan är på en helt annan nivå än vad situationen var ”förr”.

Med jämna tillfällen får vi höra att nu ska ”värde” äntligen få sin revansch och att sektorrotationen bort från tech och mot betydligt äldre branscher som fastighet, bank och finans har startat. Det brukar dock inte bli så mycket mer än snack i några veckor. Snart nog inser marknaden att techbolagen och andra med stark tillväxt har blivit för billiga och så är FOMO igång igen.

Som ett litet mikrokosmos av detta känns Evolution Gaming som jag följer och äger på femte året nu. Jag tänkte att det i dessa volatila tider vore intressant att gå igenom några av de många tillfällen när detta sensationellt framgångsrika bolag handlats ner brutalt på i princip ingenting.

EVO-aktien har som bekant stigit oerhört under denna period men om man inte följt, och inte sällan lidit, på nära håll så missar man sannolikt att denna resa har varit enormt volatil. Fram till ganska nyligen ifrågasattes hela bolaget av många analytiker och eko nomijournalister. Dess starka tillväxt och ständigt ökande lönsamhet påstods inte kunna fortsätta och konkurrenterna, oklart vilka, skulle snart ta över stafettpinnen. Det är en underdrift att säga att så har det inte blivit.

Gång på gång har företaget handlats ner med minst 20 %, precis som varit fallet senaste veckan sedan grundarna sålde en liten del av sitt innehav och på den allmänna nedgången i tech.

Efter att ha stigit under i princip hela 2017 (ovan) så sålde grundarduon ut en post aktier den 20 november och alla olyckskorparna kraxade i kör. Aktien rasade direkt tio procent i takt med att finansmedia berättade vilket dåligt tecken detta var.

Därefter kom 2018, året då alla ifrågasatte EVO. Från att ha toppat på (justerat för split) 130 så kördes aktien ner med 15 % på en något svag Q4-rapport. Sedan fortsatte den ner tills den på den berömda skärtorsdagen föll med 20 % till 88 kr på det lite märkliga sammanträffandet när Bodenholm förkunnade att de blankade aktien, ABG inledde bevakning med sälj och riktkursen 88 kr samt att det var halvdag på börsen.

När Q1:an kom i slutet av april blev det ytterligare en dag att minnas. Rapporten var inte särskilt märkvärdig men den visade att bolaget tuffade på som vanligt och blänkarna fick panik och aktien kördes upp med 27 % på dagen till 145 kronor. Därefter stod aktien mest stilla fram till Q2-rapporten då den rusade bara för att (surprise!) falla tillbaka igen bara för att stiga rejält veckorna efter Q3-rapporten och därefter falla brant, återigen på absolut ingen ny information.

Första dryga halvåret 2019 var en trevlig period för ägarna då aktien steg på allt bättre rapporter, men efter den sensationellt starka Q2-rapporten så föll aktien med en fjärdedel på absolut ingenting mer än lite allmänna rykten. Fullt i stil med när den i början av coronapandemin föll med en tredjedel. Bara för att sedan tredubblas på ett år.

Poängen är att nedgångar, som den vi senast såg i både tech allmänt och EVO i synnerhet efter att grundarduon nyligen efter tre och ett halvt års avhållsamhet åter sålde en mindre post är bara brus för framgångsrika bolag. När det sker hoppar belackarna fram och säger att de fått rätt till sist men snart nog handlas aktien återigen upp i linje med bolagets resultatutveckling.

En lite underhållande detalj när alla gapar i kör om just EVO när aktien faller är att jag har fått höra efter precis varje nedgång de senaste tre åren vilka pengar som rika privata EVO-ägare har tjänat på dessa tillfälliga ras.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *